Det har varit en väldigt märklig helg. Mycket har hänt. Och vissa saker har förändrats. Helt otroligt mycket, faktiskt. I fredags drack jag cider vid vattnet i Kristineberg. Med massvis av härliga, och fulla, människor. Igår var jag först på Skrattstock på Långholmen. Det var tre tusen pers i publiken och vi hade picknick hela dagen lång. Framåt kvällen drog jag på mig klackarna och sprang ut på äventyr. Ca halv fem på morgonen var jag på väg hem genom ett tyst Sundbyberg. Mina fötter värkte efter nattens bravader. Men jag var glad ändå. För jag gick hand i hand med en person som jag tycker väldigt mycket om.
Remember those walls I built Well baby they're tumbling down And they didn't even put up a fight They didn't even make a sound I found a way to let you in
I swore I'd never fall again But this don't even feel like falling
Det var ett halvår sen för bara några dagar sen. Och igår så stod du där. Jag visste varken vad jag skulle göra eller säga. Det vet jag fortfarande inte. Men en sak vet jag. Och det är att "älska" är ett väldigt starkt ord. Att säga att man älskar någon är ännu starkare.
Har suttit och solat på ute på balkongen. I nästan en timme. Så nu får det räcka. Jag är brun nog. Eller just nu, röd. Haha. Det var ialf hur nice som helst. Älskar vädret. Men jag har stört mig en del på grannkärringen som kikar på mig från sin balkong. Sköt dig själv förfan. Jag tycker inte om när gamla tanter tittar på mig när jag är halvnaken. Faktiskt.
Jag köpte tröjan från Fashion Against Aids idag. Så jävla snygg. Jaja, nu ska jag titta på The Hills. Sen ska jag träffa brudarna. Vi ska på vårmarknaden med alla andra töntar.
Jag upptäckte precis att jag har en inbyggd webbkamera på min laptop. Och därför tänkte jag ta tillfället i akt att visa er hur glad jag är just nu. Eller snarare, hur förbannat trött jag är. Efter att ha jobbat med mitt jävla arbete hela kvällen. Och då överdriver jag inte.
Jag sitter och skriver på mitt feta arbete om Somalia i Samhällskunskap B. Om jag inte fixar det här arbetet så dör jag. Jag måste, måste, måste. Det finns liksom inget altenativ. Jag ska klara kursen och jag ska skriva klart helvetesarbetet. Ikväll 00.00 ska skiten vara inskickad.
Jag vill spy på skolan. Något bra är ialf att vi ska grilla med massor av trevligt folk på fredag. Och på lördag ska vi på Skrattstock. Och den 16/6 åker jag på kryssning. Så jävla nice.
Idag har jag gjort den språkhistoriska undersökningen med min grupp och pluggat matte resten av min skoldag. Så jag känner mig faktiskt lite duktigt. Träffade på en gammal barndomskompis på vägen hem. Och om en timme ska jag vara hos frisören. Och jag ska göra av med 600 kronor. Det är vad klippningshelvetet kostar. Det är tur att pappa betalar skiten, annars skulle jag bli tvungen att stå ut med mitt slitna hår.
Det är världens finaste väder ute. Jag sitter inomhus. Det är hemskt. Och jag har timtals av pluggande framför mig. Men först ska jag följa en av mina flickvänner till läkaren. Later.
Jag fick en puss på kinden förra veckan. Och jag kom på en sak. Varför känns det så mycket mer än en kyss? Jag tycker åtminstonde det. Det känns mer speciellt. Mer betydelsefullt. Kyssas, det kan man i princip göra med vem som helst. Missförstå mig inte nu. Men ger man någon man inte bryr sig om, en puss på kinden? Jag tror aldrig att jag gjort det. I alla fall inte i nyktert tillstånd. Och det är ju ändå det som betyder något.
Jag kan inte gå in på MSN. Och inte Facebook. Jag kan varken logga in på någon av dem, utan att få skiten slängd i ansiktet. Gång på gång. Igen och igen. Det känns som att få en ordentlig jävla käftsmäll. Ett slag i ansiktet som svider så mycket att man får tårar i ögonen. Det händer mig hela tiden. Nästan varje dag. Och det gör ont. Fortfarande.
Vi dansade natten lång igårkväll. Åkte hem med två sumpanpojkar och kom inte i säng fören vid halv fem tror jag. Idag har jag varit på sjukt dåligt humör. Vet inte vad det beror på.
Jag är hopplös. Varför det, kan man fråga sig. Jo, jag vill alltid ha hela kakan. Jag nöjer mig aldrig med bara en del. Jag ska, vill och försöker alltid få allt samtidigt. Jag envisas med det hela tiden. Och när jag får det jag vill ha, då nöjer jag mig inte heller. Då vill jag ha mer, mer, mer. Förstår ni? Jag blir aldrig nöjd. Och det blir jävligt jobbigt i längden. Sorry om jag klagar, men det är faktiskt söndag.
Middag igår. Det var gott, mysigt och trevligt att träffa alla. Men det blev ingen utgång, vilket var synd. Vi drack öl i någon liten bar efter middagen, och tittade efter det på film med pojkarna. Så vi satsar på att dra ut ikväll istället. Även om jag hakat upp mig på en löjligt liten skitsak. Som egentligen inte betyder någonting. Men jag fungerar så. Jag tänker alltid på det som är dåligt, även om det finns hundra saker som är bra.
Vi ska i varje fall ut ikväll. Och dansa bort allt, som Sinika sa. Alla våra problem. Och vi ska träffa söta pojkar. Som inte fuckar upp våra hjärnor. För på den fronten har vi så det räcker.
I thought we had something special Though I might have missed the line I thought we had something precious Even if I messed it up
I know I've lost my right to judge things you do I must confess it hurts a little more then it should
But hell if I Hell if I'm gonna cry because you found someone new I tell you I I'd feel a whole lot better If you took some time to shed a tear Maybe you didn't have to look so pleased So good, so satisfied
I know I've lost my right to judge things you do I must confess it hurts a little more then it should
Igårkväll gjorde jag inget mer än att träffa två kompisar, snacka lite skit och kedjeröka. Men det var mysigt. Ikväll blir det middag med massor av människor och efter det drar vi ut. Jag känner för att dansa natten lång. I min nya kjol från Topshop. Den är världens finaste.
Nu ska jag sluta klaga. Jag har ju faktiskt fått en ny laptop. Eller, fått och fått. Den står i mitt rum. Så vi kan säga att den är min. Den är jätteliten, blå och har en 10cm skärm. And I'm in love with it.
Nej, jag börjar fan tröttna på det här. Om bara några små veckor är det sommar och jag har fortfarandfe inte fått något jobb. Och jag lovar er, jag har sökt till minst 25 st. Herregud, jag är fan villig att klippa gräsmattor med en nagelsax bara jag får lite stålar. Jag bryr mig inte, jag vill bara ha pengar. Jag hänger på arbetsförmedlingens hemsida 24/7, men inte fan händer det något. Jävla skit. Men jag tänker inte ge upp. Jag ska ha ett jävla skitjobb. JAG SKA.
Skolan är åt helvete. Men om jag skärper mig så borde jag fixa allt. Det borde funka, om jag anstränger mig. Det måste funka, annars vet jag faktiskt inte vad jag gör. Jag ska ta mig i kragen och ta hand om skiten. Så jag kan slappna av sen.
Ibland blir man förjävla överraskad. Jag hade sjukt kul igår faktiskt. Trots min opepphet. Vi förade hos Sebbe innan vi drog till Mango Bar. Och jag är helt seriös när jag säger att typ hälften av alla som var där var gamla Ängbarn. Jag vet inte hur det gick till, men efter typ fem minuter var jag blodig på tröjan. Vems fel det var vet jag fortfarande inte. Anyway, vi dansade tills svetten rann och framåt två åkte vi hem. Nu sitter jag i skolan. Inte alls lika kul som att skaka rumpa till "Alla som inte dansar är våldtäktsmän". Men fan, man kan inte få allt.
Skiva ikväll. Med min nyfyllda kärring. Jag är fruktansvärt jävla otaggad. Förlåt, men så är det. Och det är måndag imorgon. Det gör ju knappast saken bättre. Och vi har en fullspäckad partyhelg framför oss. 18årsmiddag och beachparty. Inte ens det ser jag fram emot just nu. Inte i det här läget. Jag är väl partyskadad eller något.
"Vem av er var det som raggade på blabla och haffade honom?"
Alla blir tysta, vänder sig om och tittar på mig. Visst är det underbart med rykten? Som folk missförstått. Och som dessutom är typ ett halvår gamla? Herregud. Vi var ialf hos Sebbe igår. Det var massor av folk och skön stämning. Det blev dock lite halvt kaos på slutet då folk blev lite för våldsamma och vissa fick för sig att dra på efterfest. But after all, en bra kväll.
Jag och festbilder går inte ihop någonstans. Jag menar, kolla på bilden. Världens största arm och världens största hand. Och dessutom ser jag råtankad ut. Så därför skonar er från min sexiga blick som jag fick till. Feel no pain my friends. jag ser mer än hemsk ut. Fyfan.
Jag fattar inte hur vi alltid lyckas hamna i såna störda situationer hela jävla tiden. Satt med tjejerna och krökade hemma hos mig igår. Vi lyssnade på musik, spelade "Våghals" och skrattade som vanligt. Sen blev vi bortlurade till Tanto, där det var bråk. Så vi tyckte inte det var någon direkt idé att stanna där. Och när vi missade sista bussen hem så hamnade vi hemma hos någon okänd kille. Jag gjorde en fin entré, som sprang in i lägenheten och kastade mig över toaletten. Why? Jag drack för snabbt och för mycket. Efteråt mådde jag bra igen. Allt slutade med att jag satt med Jessica i Fridhemsplan och tröck i mig en fet Big Mac.
Seriöst, det var stördaste kvällen på länge. Jag fattar inte hur vi lyckas. Ikväll har vår kära vän Sebbe fest. Då ska jag varken hamna hemma hos någon skum kille, halsa vodka eller spy.
Jag var inte skolan idag. Jag vet, det var dumt av mig. Men jag kunde inte sova i natt. Jag tror inte att jag somnade fören vid typ fem. Så det kändes ganska onödigt att gå upp och åka till skolan, två timmar efter det. Så jag sov. Det var skönt. Väldigt skönt. Nu ska jag packa ihop mina saker, ta tuben och möta Jessica. Det är ju fredag idag. Och jag är glad idag.
Jag fick komplimangen "Fan va snygg du är!" precis när jag klivit innanför dörren i tisdags. Trots att den var från en kåt killkompis, växte självförtroendet lite. Det var samma sak idag när jag fick en ganska storslagen komplimang via sms. Att höra fina och uppmuntrande saker från personer som man tycker om, är bland det finaste som finns. Åtminstonde enligt mig.
Skivan igår var jävligt nice. Först var vi hos Natta på middag och förkrök. Åkte till Göta Källare och lyckades tappade bort hälften. Men vi träffade ju alla pojkar på plats så vi lyckades överleva ändå. Det var sjukt bra musik, mycket folk man kände igen och skön stämning. Jag, samt alla andra kvinnor, blev utsatt för alla pojkarnas sexistiska och juckande försök till dans.
Henke slog till mig på rumpan så jävla hårt att jag skrek rakt ut. Han är förresten skyldig mig en cider, den jävlen. Och Saffa, han halvtvåldtog en på dansgolvet. Men jag hade faktiskt skitkul. Vi dansade och skrattade till klockan halv tre, då jag tog en taxi med pojkarna. Måste säga att det kändes jävligt mystiskt att gå hem genom natten, halvt full, på en tisdag. Men det gjorde jag. Och idag är jag ledig. Typ. Jag har ialf inga lektioner. Tack för det.
Haha. Jag glömde ju nästan det bästa på hela kvällen. Elof blev utslängd. Från sin egen skiva. Ni kan ju fatta hur bitter han var. Och hur jävla mycket jag garvade. Underbart.
Pappa har pratat om det sen vi var i London. Jag höll andan för jag vågade knappt tro vad jag hörde. Mina vänner, om jag har tur så åker jag till USA nästa år. Allt hänger på Pappa. Amen.
Idag fick jag världens roligaste erbjudande. Men det är lite för barnförbjudet för att delas med omvärlden. Men roligt var det. Och just det, imorgon ska jag på middag och efter det skiva. Men vad i helvete ska jag ha på mig? Har absolut ingen aning. Jaja, har ett nationellt prov i matte har oroa mig för, innan det. Det känns dock inte lika lockande som att välja kläder.
Vi hade vår traditionella söndagsfika idag igen. Sebbe joinade oss. Det var mycket snack om att "kötta", vilket är mitt och Elins nya ord. Ett ganska så grovt ord egentligen. Tolka det hur fan ni vill. Och förresten, jag har redan planer för veckan. Två skivor och hemmafest hos en kompis är inplanerat. Nej, nu måste jag plugga. Jag har ett äcklig prov i psykologi imorgon.
Du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta.
Igår var en bra dag. Jag var på bra humör. Dagen började med att jag sov till klockan ett och sen sprang jag iväg på släktträff. Där åt jag tills jag nästan sprack och sen åkte jag hem innan tjejerna kom till mig. Vi förade och åkte sedan till Spånga på fest. Det var rätt mycket folk men alla var så jävla otaggade så det drog ner festen. Vi var i allafall glada, drack och sjöng med till musiken. Kvällen slutade med att jag somnade med ett leende på läpparna.
Gårdagen var fin. Men jag kände mig rätt besviken eftersom jag inte hittade någon karl. Fattar egentligen inte att allt ska handla om killar. Det gör ju verkligen det. Hela tiden. Men vi fungerar ju så. We can't live with or without them. Så sant som det är sagt. Hoppas istället på att få lite love ikväll. Mest pga jag annars kommer gå runt och vara en jävla bitterfitta imorgon.
"Idag är en bra dag för att förstöra våra liv lite mer"
Ikväll blir det 18årsmiddag med god mat, vin och fina vänner. Jag kommer vara uppklädd till tänderna and I'm looking forward to it. Att jag dessutom har två tomma lägenheter att komma hem till, från imorgon, är bara ett plus i kanten. Efter middagen blir det iallafall jakt. Jakt efter fest och köttiga karlar. Vi gillar sånt. Och gärna samtidigt.
I sing it one last time for you, then we have to go.
Jag måste vara världens mest kräsna person. För jag förstår verkligen inte på mig själv. Varför kan jag inte vara sådär kravlös och lätt att förstå sig på, som alla andra? Varför ska jag vara så jävla komplicerad? Det vore iofs jävligt tråkigt om jag vore precis sådär som alla andra. Men ni fattar. Det vore så mycket lättare om jag bara vore lite mindre kräsen. Inte så jävla petig. För då skulle jag inte ha lite halvt ångest över att jag blivit bjuden på bio av en jättesöt kille. Men det har jag.
Jag vet varför jag reagerar som jag gör. Jag vet varför. Men det räcker fan inte.
Jag redovisade min jävla engelskauppgift idag. Jag har hur mycket rest som helst så det kändes skönt att ha åtminstonde en sak avklarad. Efter skolan träffade jag min kära syster. Vi drack kaffe och beklagade oss som vanligt. Annars? Vädret suger och jag är sugen på godis.
Att jag inte har världens mest hälsosamma syn på alkohol är jag medveten om. Det behöver ingen berätta för mig, för det vet jag redan. Jag är faktiskt inte helt dum i huvudet. Jag vet att jag egentligen dricker för mycket. Och jag tycker det här är en asbra idé. Att vakna upp och vara vacker dagen efter. Jag är inte så säker på att det kommer förändra mina vanor, men det är värt att tänka på.
Det är jag och denna skönhet som kör på fredag. Det är vi två mot världen. Men nu måste jag sova. Jag har skrivit på min engelska redovisning hela kvällen och nu är jag trött. Godnatt.
Kan någon ha en fet jävla fest på fredag? Jag ska på 18årsmiddag till att börja med, och kommer vara jävligt festklädd because of that. Det vore kul att visa upp sig lite och dansa natten lång efter vi ätit middag. Och druckit några glas vin. Någon? Tack på förhand.
Har ni märkt en sak? Att ju mer man försöker låta bli att tänka på något, ju mer tänker man på det. Det limmar sig fast i hjärnan, trots att man inte vill det. Och det är omöjligt att ignorera. Så är det för mig hela jävla tiden känns det som. I morse på tunnelbanan till exempel. Tåget åkte precis förbi Slussen, och med detsamma så var jag fast igen. Och jag blir så jävla förbannad. För jag orkar inte tänka på samma sak hela jävla tiden. Det är faktiskt bland det värsta jag vet.
Idag hittade jag världens finaste klänning. Den är tajt, färgglad och inte alls vad jag brukar ha på mig. Men jag funderar på att köpa den. Just därför. Och för att den är så fin. En tjejkompis till mig ska ha födelsedagsmiddag i slutet av månaden och det är ett perfekt tillfälle. Ett perfekt tillfälle att inviga min älskling. Om jag nu köper det, det vill säga.
Jag var hemma hela helgen. Fredag. lördag, söndag. Jag var sjuk och vågade därför inte gå ut. Men jag fick samtal från två söta pojkar som tänkte på mig. Det gjorde mig glad i hjärtat. Jag har kommit på att folk som tänker på en är det finaste som finns. Det är en egentligen ganska löjlig sak, men jag blir helt rörd av sånt. Att någon tänker på en. På lilla mig. Åh.
I wrote a song for you and all the things that you do.
Vilken underbar dag. Jag kom till skolan och där var det kaos. Larmet gick i hela skolhelvetet och alla satt där utan att förstå någonting. Efter en timme gav lärarna upp och lät oss gå hem. Alla blev överlyckliga och sprang hem. Haha. Sitter hemma nu, men ska jobba lite senare eftersom jag inte har något att göra. Det är måndagmorgon och veckan har kunde inte ha börjat bättre. Hur ironiskt det än låter.
"Tokio Hotel designar för H&M! Tokio Hotel har designat en t-shirt för H&M och deras kampanj "Fashion Against Aids"! Den börjar säljas i H&M-butiker världen över den 28 Maj."
Jag hugger av mig båda armarna om jag inte får tag på en t-shirtjävel. Helt seriöst.
Jag hittade ingen karl att kramas med. Men jag hade rätt trevligt ändå. Bortsett från att jag hade halvtfeber och ont i huvudet. Det var grillning och fest efter det. Och jag är fortfarande sjuk. Det suger. Så jag vet inte om jag vågar mig ut ikväll. Jag är puss och partysugen, men jag är inte villig att förlora mitt liv på kuppen. Vi får se vad som händer, helt enkelt.