Ge mig Nathalie Imbruglias utseende tack.


Markerade käkben. Något snyggare eller sexigare finns inte om ni frågar mig.

Mr Diva is now immortal.

 
Hahahaha. Fyfan vilken skön tjej. Snacka om att jag ska göra samma sak när jag åker dit. Dock har jag väldigt svårt att tro att vi åker dit när vi är där. I Berlin alltså. Det är bara lite mer än tre veckor kvar. Men det gör ingenting. One day ska jag crotchgraba honom! Jag svär.

Dockan alltså.

Jag behöver en ny garderob. Typ.

Jag börjar komma in i min onda cirkel igen. De första tre veckorna i skolan var jag skitduktig. Nu börjar jag slappna av alldeles för mycket. Om jag kommer försent till en mattelektion till så kommer Markus slå ihjäl mig.

Nejmen seriöst. Jag ska skärpa mig. Anyhow. Efter skolan träffade jag Jessica. Vi fikade och tittade på kläder. Jag hittade ingenting. Ingenting alls. Det händer typ aldrig. Jag som verkligen behöver nya kläder right now.  I need clothes goddamnit!

Would you understand me dear?

Jag sitter här och dränker mina sorger i cola. Fast vänta nu. Vilka sorger? Den frågan kan jag inte svara på. Det är väl mer så att jag känner mig sorglig. För några sorger bär jag inte på.

Ja, så måste det vara. Tror jag.

"Boys like you love me forever"

 
Kan någon spärra in pojkjäveln? Han kan ju inte gå runt.... sådär.
Suck och stön. Han får mig att bara vilja lägga mig ner och dö.

You kiss me like a rockstar.

Jag är bara för mycket. Det är tisdag. Jag sitter och peppar festmusik. Och jag vet. Jag borde låta bli. För partymusik gör att man automatiskt blir festsugen. Men som sagt, idag är det tisdag. Och att sitta och längta efter helgen på en tisdag känns bara patetiskt.

Fast, förra måndagen var jag likadan. Och då var det bara måndag. När ska jag lära mig?


Ser ni det jag ser?


Jag insåg precis vem hon är lik. Eller vem som är lik henne.
Ialf på den här bilden. Det är ju helt sjukt om man tänker efter.

Låttexter är det vackraste som finns.

Jag har alltid gillat Sebastian. Men att han kunde göra en sån här jävla bra låt, det visste jag inte. Men det är inte bara låten. Det är textens förtjänst också. Den är helt sinnesjukt bra.

Don't you keep trying so hard to rescue me
I'm no good to no one, don't you see?
The people here create the illusion,
have me broken down, confusion were i live.
But I'll be back on my feet some day,
making it back from my getaway.
I'll be waking this street and hey, I'll be fine.

I really can't believe, I lost myself again.


Looking for something crazy
Beautiful love and now
I'm talking in circles again
Have my love, baby
Are you hungry for wonderful
'Cause I am, wonderful 'cause I am

Som natt och dag.

I fredags behövdes bara lite trevliga människor och musik för att allt skulle kännas underbart. Tack vare akoholen så kände jag mig dessutom snygg och oövervinnerlig. Och det var jag nog inte den enda som gjorde. Idag är det söndag och idag är allt tvärtom. Jag känner mig deppig och jag har den där ångesten som jag alltid har på söndagar. Fuckfuckfuck.

Godnatt alla deppiga människor out there.

Now I'm talking in circles again.

Det enda jag gör är att sitta och älta. Herregud. Jag måste sluta. Nu. Jag slösar ju bara massor av tid på att sitta och tänka. Speciellt när jag övertänker allt. Om det nu ens finns ett ord som heter övertänka? Whatever. Ni fattar vad jag menar. Jag övertänker, överanalyserar och överdramatiserar allt. Hela tiden. Jag orkar inte med mig själv.


It's complicated and stupid.


Lady Gaga är så fruktansvärt bra. Och hon är så mycket mer än "Just Dance".
Jag menar, lyssna på någon av låtarna här nedanför. Dem är helt stört bra.

"Love Games"
"Again and again"
"Boys boys boys"
"Paparazzi"

Och speciellt "Wonderful".

Jag tappade tryggheten på vägen hit.

Klicka här.


Söndag. Ångestens dag.

Klockan två igårnatt satt vi i mitt vardagsrum. I brist på fantasi spelade vi klädpoker. Jag kommer aldrig kunna sitta i vår soffa utan att associera den med killarna som satt där i bara kallingar. Ska man skratta eller gråta? I really don't know.


Party like a rockstar.

 
Min fredagskväll... Well, rubriken säger väl allt.


It's slipping through our fingers.

Okej, det här är en sån där sak som man egentligen inte ska erkänna.
Men snart kommer alla ändå tjata om den så... whatever. Jag erkänner:

Jag älskar den.


Some of my finest.

Jag la till lite fin musik här på sidan. Höj volymen och njut.

And it sure did.

Hahaha. Jag kände att ett Georgia Nicolson citat passade in där.


Those small things that makes a difference.

Igår, när jag kände mig sådär tom, så var det en låt som fick mig på andra tankar. Gud, tack för att du gav mig Tokio Hotel. Mitt liv vore så jävla mycket tråkigare utan dem. Vilka skulle annars dra upp mig ur skiten när jag bara vill lägga mig ner och dö? Just det, det är bara dem som kan det. Jag kom på det igår. Och jag bryr mig faktiskt inte ett skit om vad folk tycker.

Kräla i skiten era värdelösa typer.


I'm not loving you the way I want to.

Londonresan är framflyttad. Det var tänkt att vi skulle åka dit i oktober men nu funkar inte det. Det blir i vår istället. Okej, det suger kuk men det finns ialf en bra sak med det och det är att jag är 18 då. Då kan jag gå på engelska pubar och barer. Så det blir väl rätt bra ändå. Men jag blev ändå sur när mamma sa att resan var framflyttad. Det kändes bara så jävla typiskt.

Och förresten. Pappa köpte en ny plattång till mig förra helgen. Herregud vad lycklig jag blev. Min gamla gick ju tragiskt nog sönder och jag trodde att mitt liv var över. Typ. Nej seriöst, jag klarar mig inte utan den. Hahahaha. Jag är så tragisk.

Jag märker en förändring hos mig själv.

Hahaha. Jag är så jävla bra ibland. Jag fick skitbra respons på arbetet jag gjorde i naturkunskap! Okej, nu överdriver jag helt äckligt mycket men att få höra "Du visar bra reflektioner och ditt arbete är på klart godkänd nivå" är för mig helt otroligt. Jag menar, det är ju fan Naturkunskap B vi pratar om! Herregud, jag hade ju knappt G i kemi i 9an.

Jag får lust att ringa Torkel och berätta. Jag var ju typ hans värsta elev någonsin. Eller vadå typ? Jag VAR hans värsta elev någonsin. Fast iofs, han skulle nog inte tro mig. Hahaha.

Going dark.

Ikväll har mamma hjälpt mig att färga håret. Det blev en nyans ljusare än förra gången. But it's still dark baby! Mörkt, mörkt hår är det finaste som finns. Mmm. Nej, nu måste jag göra engelska. Shit vad jag pluggar hela tiden. Det är inte likt mig. Men jag är så illa tvungen :(

Om en månad åker vi.


Bilden är från oktober förra året. Från när vi var i Berlin.
Och om en månad så är vi där igen. Fan vad jag längtar.

You'll take your time to trust in me.

Den här låten ger mig sån lust att bara dansa häcken av mig.
Så fruktansvärt jävla bra. Jag älskar verkligen musik. ÄLSKAR.


Jag längtar till helgen.

Jag sitter och kämpar med allt jävla skolarbete. Precis som igår. Och i förrgår. Jag försöker överleva och se framåt. Förresten, idag hade vi skolfoto. Jag vaknade typiskt nog en halvtimme innan min första och enda lektion. Så jag vettefan hur fräsch jag såg ut på kortet. Bara jag inte ser ut som ett ägg, vilket jag gjorde på förra årets skolfoto, så är jag nöjd.

Nu ska jag forsätta att läsa om tv:ns utveckling och historia. Efter det ska jag läsa min filosofibok. Att jag ens orkar gå i skolan är ett under. Nej, nu ska jag sluta klaga.

Jag vet att jag är en copycat. Förlåt.


Men jag kan faktiskt inte behärska mig. Fyfan vad jag älskar de där två!

Jag fattar inte hur jag orkar.

Herregud, idag har jag varit duktig. Det första jag gjorde idag var att träna. Det blev spinning och styrka. Efter det åkte jag hem och pluggade. Pappa hjälpte mig. Tack pappa, du är bäst. Efter det träffade vi farmor och farfar. Vi åt på en japanskt resturang inne i stan. Det var mysigt. Och resten av kvällen har jag spenderat här. Jag har jobbat som en jävla slav med naturkunskapen. Och nu ska jag göra historian.

Fyfan vad jag är bra ibland.

So, don't you cry tonight.

Nu ska jag sova. Imorgon förmiddag ska jag träna. God, please be with me.
Annars kommer jag inte överleva. Okej, nu ska jag inte överdriva. Godnatt.

Baby, you know that I'm fragile

Idag upptäckte jag Solange. Efter bara några lyssningar så hann jag falla pladask för henne och hennes söta musik. Jag har lyssnat på "Sandcastle Disco" hela kvällen. Så stört bra.


Vafan hände egentligen?

Klockan halv två i gårnatt låg jag och Jessica på trottoaren nedanför mitt hus. Onyktra. Trötta. Glada. Vi låg där en stund. Tysta. Efter kanske fem minuter vaknade vi till av ljudet från en kille som spydde ungefär 10 meter ifrån där vi låg. Vi sprang hem. Vi drack vatten. Vi åt godis. Och sedan gick vi och la oss.

So what? I'm still a rockstar.



Det är ju helt sjukt vad pepp man blir av den här låten.

Men jag hade ialf kul igår.

Den här dagen har sugit så hårt. Jag har bara sovit. Jag som skulle ta vara på dagen! Fan. Och nu sitter jag här. Patetiskt, eller hur? Men det känns faktiskt lite bättre då jag, efter ett telefonsamtal, vet att en annan person gör samma sak på andra sidan stan.

Två och en halv dags frihet.

Jag blev tagen på sängen av min mattelärare. Okej, inte bokstavligen. Han kom på mig när jag satt framför Facebook och utbrast "Mira, är du inne på Facebook? Helgen har inte börjat än!" Jodå Markus, det har den visst. För helgen börjar på fredagen. Och nu går jag hem.

Haha, I fucking love him.


And you, with your new born eyes.

Do you hurt, but still feel alive?


Världens snyggaste Katy.

Här har ni världens skönaste låt. Typ. Den är i varje fall äckligt jävla bra.

Ikväll blir det partey. Eller?

Idag är det fredag. Tack Jesus. Jag och Jessica ska äta sushi till middag. Sen vet jag inte vad som händer. Men det fixar sig. Det brukar ju nästan alltid dyka upp något kul. Rock and roll!

Congratulations.

Åh. Jag fick precis reda på det. För tre dagar sen så kom lilla Patrick Michael till världen. Vår älskade Shane är nu tvåbarnspappa. Grattis bby! Herregud... Tänk att tiden går så fort.

But he's still my diva.


Jag har inte glömt my husband. Han är fortfarande det bästa och snyggaste jag vet. Det är bara det att jag har så mycket annat att tänka på. Och då försvinner han lite. That's all.

And the tears come streaming down your face.

Jag var inte på Coldplays konsert igår. Och jag ska inte gå på den som är ikväll heller. Jag får ont i hjärtat av bara tanken. Det finns inget i hela världen som jag vill mer än att höra "Fix you" live. Eller jo, det finns det visst. Men ni fattar. Jag vill sitta där i Globen med Chris Martin framför näsan och sjunga med så mycket att jag får ont i halsen. Jag vill, jag vill, jag vill.

Men det kanske ändå är bra att jag inte ska gå. För jag skulle bara gråta. Jag gråter alltid när jag blir sådär jättelycklig. Ni vet när man är sådär jätteglad och inte vet vart man ska ta vägen. Då gråter jag. Då låter jag de salta tårarna rinna ner för mina kinder samtidigt som jag ler.


One hot dead guy.

Skolan tar livet av mig. Typ. Fast dagen har varit rätt okej ändå. Vår engelska lärare är jättesöt och på spanskan så tittade vi bara på film. En film som innehåller världens snyggaste skådespelare - River Phoenix. Även om han bara är typ 10 år i filmen vi tittar på så sitter jag bara och njuter. Klicka här. Han är den blonda killen vid 1:30. Åh gud. Han är så förbannat snygg. Om jag vore en kille så hade han gett mig stånd. Utan tvekan.

Men nu kom jag helt bort från ämnet. Skitsamma. Imorgon är det fredag och jag hoppas
på fest i helgen. Att jag måste plugga på söndag förtränger jag för tillfället. Pusski!!!

Step by step, heart to heart, left right left



Jag vill ha pussar, mys och marabou mjölkchoklad. Jävla höstdepp.
Jag vill inte ha någon äcklig uppgift i Naturkunskap B. Men det har jag.

You smiled at me from the distance.

Igår var vi på konsert. Vi köade i några timmar för att få bra platser. Det var rätt onödigt egentligen eftersom det var så lite folk. När vi väl kom in så tog det ungefär trehundra år innan allt körde igång. Förbandet var roliga men dåliga. Och till slut så kom dem. Cinema Bizarre.

Visst, jag är allt annat än deras största fan. Men fan va bra dem var! Jag blev positivt överraskad. Stirfy var så sjukt jävla gay, Kiro log så mycket att jag fick ont i hjärtat och Yu spelade utan tröja på slutet. Åh gud. Ni skulle sett hans mage. Mums. Haha. Dessutom så fick jag nästan Stirfys vattenflaska i huvudet (och halva innehållet över mig). Han slängde ut den i publiken och herregud vad folk krigade. Åh. Allt var så bra. Och killarna var så grymma. Stirfy dansade som om det var hans sista dag i livet.

Och efteråt, när vi var på väg mot tvärbanan, så fick jag syn på några som stod utanför en av ingångarna. Först trodde jag att det var några ur publiken. Sen såg jag vem det var. Det var Kiro, basisten. Han stod och rökte tillsammans med Romeo och busschaffören. Vi gick fram till honom och... Herregud. Han var så söt. Jag bad om en autograf och han hade väldiga problem att skriva eftersom det enda vi hade var en blyertspenna. Och han kramades så himla försiktigt.

Och jag som trodde att det bara fanns en kille på den här planeten som fnittrade. Men där hade jag fel. För det var precis vad han gjorde. Han fnittrade som en liten flicka. Shit. Jag tror att jag blev lite kär i människan.

En väldigt, väldigt fin låt.

Your fingertips across my skin,
the palm trees swaying in the wind.

You sang me spanish lullabies,
the sweetest sadness in your eyes.

We walked along a crowded street,
you took my hand and danced with me.

This is the beginning of something good.

Jag vet inte varför det blev just idag. Men det kändes som att det var dags. Det är dags för något nytt. Jag som vanligtvis är så förbannat rädd för förändringar. Men det känns faktiskt rätt bra. Den förra bloggen startade jag ju av en speciell anledning. En anledning som till slut rann ut i sanden. Den försvann och nu liknar bloggen... Jag vet inte. Den känns mest tråkig.

Så nu börjar jag om.

RSS 2.0