Och jag behövde något att längta till, för jag försvinner ibland.

Trodde aldrig att det skulle gå såhär smärtfritt att flytta. Från tryggheten. Ut i verkligheten. Saknar självklart att bo med min pappa och bror. Men jag måste lära mig det här. Att ta allt ansvar själv. Och främst av allt, att ta hand om mig själv. Och det tar mycket tid. Att planera saker som att boka tvättstuga, storhandla och laga middag. Men det går. Man lär sig. Och friheten som jag känner, gör att det är så jävla värt det.


Saknar Phi Phi så mycket att det gör ont i mig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0