"But the thing is, after awhile, you just wanna be with the one who makes you laugh"

Har jobbat hela helgen, mer eller mindre konstant. Blir allt som allt nästan 35 timmars jobb. Nu är jag äntligen hemma igen och kan andas. Tittar som vanligt på SATC. Och inser en sak. Det finns inget par i världen som jag älskar så mycket som Carrie och Big. Sättet de tittar på varandra. Att de skiter i vad alla andra tycker. Att de, även efter tio års tid, aldrig tröttnar på varandra. Och att det alltid slutar med att de faller tillbaka till varandra. Hur mycket de än bråkat, jävlats, eller svikit varandra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0