But that's not the shape of my heart.

Att jag aldrig fucking lär mig. Jag hör folk säga samma sak till mig gång på gång. Men jag tar det inte till mig. Jag gör samma sak igen. Och det blir samma skit som gången innan. Som exempel, i lördags påpekade en killkompis att jag ibland kan ses som otrevlig. Som en dryg person. Något som jag själv är fullt medveten om. "Jag vet att jag kan vara världens drygaste om jag känner för det". Det är exakt det jag menar, svarade han. Men det är inte det värsta. Det värsta är att jag går igång på det. Jag har alltid älskat att provocera folk omkring mig. Och jag gillar att bli kallad dryg. Det beror nog mest på att jag själv tycker dryga och "svåra" personer, är mer intressanta än de som "bara" är trevliga. Men i slutändan, så är det bara jag som förlorar på det. För inte en jävel gillar otrevliga personer. 

Och även om det kan ses som "mer intressant att vara dryg och svår" i min
sjuka jävla hjärna, så vill jag inte ses som otrevlig. Det vill jag faktiskt inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0