We have nothing left to fear.

Så slutar det som alltid med att jag sitter och velar. Jävla helvete. Hur vet man att man gör rätt? Ena sekunden känns allt glasklart men sedan så sitter jag där. Mitt bland massor av människor, ett huvud som dunkar av allt vin jag druckit och ett brus av alltifrån dunkade musik till livligt prat. Och sist men inte minst, en röst inombords. En röst som säger "Du är dum i huvudet om du slänger bort något som är så bra". Men jag vet inte. Jag vet verkligen inte. 

you have shown me, it's a beautiful world

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0