We might not have tomorrow.

Idag mår och ser jag, antagligen, ut som döden själv. Har avverkat tio timmars jobb och
kom inte hem förens nyss. Men vem har sagt att dagen är slut för det? Nu gäller det att i
rekordtid slänga mig i duschen, fräscha till mig och åka till Isabelle. Där vankas det ikväll
födelsedagsmiddag eftersom den lilla skitungen fyller år på söndag. Så här finns det ingen
tid att vila inte. Att jag börjar jobba 06.00 som vanligt imorgon, tänker vi inte på nu. 

Att jag nuförtiden är i full gång nästan 19 timmar om dygnet, är ett jävla mysterium. Jag som brukade sova minst tio timmar, och chilla resten av tiden. Men jag antar att vi alla till slut mognar. För man kommer fan ingenstans om man sitter hemma och chillar hela jävla livet. 


Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0