It goes on and on.
Idag hände ett mirakel. Jag kom för en jävla gångs skull upp när klockan ringde vid halv sju. Jag åt, jag fixade mig och jag åkte till skolan. Jag kom så pass i tid att jag hann springa in på Seven och köpa en latte. Jag kom i tid till bgn, där vi inte gjorde något mer än att planera spexfotot på torsdag. Vad tror ni händer sen? Jo, min enda lektion, var inställd. Jag drog mig alltså upp ur min underbara säng, klockan halv sju imorse, helt i onödan. Det är sånt här som gör att jag, då och då, undrar om det ens är värt att leva. Jävla fucking shit.
Det där hände ALLTID mig när jag gick i gymnasiet! Varje gång jag verkligen gick upp så var det alltid något som gjorde det totalt ovärt att vara i skolan överhuvudtaget som t.ex. det du skrivit i inlägget. Så sjuuuukt irriterande!
