You build me up, you break me down.

Att han alltid får mig att känna så mycket skrämmer mig. Igårnatt satt jag med händerna över ansiktet, huvudet i hans knä och med tårarna rinnande nerför kinderna. Och hans mun mot mitt öra som sa "Förlåt, Mira. Förlåt". Mellan oss har det hänt alldeles för mycket och det finns alldeles för mycket känslor. Mer än någon av oss klarar av. Tänk att man kan känna
så mycket för en person, men ändå inte vara rätt för personen.

"Känslan av att vakna upp bredvid dig..."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0