thepainandthepleasure

Satt och letade runt bland massor av gamla texter. Jag vet inte om någon förstår hur mycket jag skriver. Jag publicerar inte ens hälften av allt jag skriver. Det handlar nog om att det känns så privat och så sårbart. Jag vågar helt enket inte. Inte dag. Inte än. Kanske någon annan dag. Jag vet inte. Anyway, det var en text som jag fastande vid. Ett stycke. En känsla.

Och medans jag låg bredvid, med min hand i hans, så somnade han.
Djupa suckningar. Djupa andetag. Och dem där små ryckningarna.
Jag tittade på honom och log lite. Just den här personen är väldigt
självsäker utåt sätt och att se honom sådär gav mig en sån fin känsla.
En känsla av trygghet. Och en känsla av att vi nog är ganska lika ändå.