thepainandthepleasure

Vaknade med ett leende på läpparna imorse. Drömde något fint inatt. Om exakt vad vet jag inte, men jag minns att två pojkar som funnits i mitt liv - var med. Vaknade och var besviken som fan över att det var en dröm. Men jag försöker ändå vara positv. Jag menar, det är lätt att vara bitter om man tappat kontakten med någon som man tycker om. Tyckt om. Bryr sig om. Brytt sig om. Om man tappat bort varandra, brytit kontakten eller bara bestämt sig för att släppa personen. Då är det inte alls konstigt om man är bitter, arg och ledsen. Det kan jag förstå om man är. Det har jag, om någon, varit. Men jag tycker ändå att det är så synd. För tänk, man har ju ändå haft så fina stunder med de där personerna. Och det kommer alltid finnas saker, ord och minnen som påminner en om det. Så varför inte vara glad istället? Vara glad för den tiden som man fick tillsammans. Annars förstörs ju allt. Allt det fina och vackra.

Därför så anstränger jag mig för att inte vara en bitterfitta, utan istället bara vara glad.