thepainandthepleasure

I alla jävla väder är dem där. Inte bara när jag är glad, lycklig och på bra humör. Utan även när jag är ledsen, förvirrad och allmänt borta i huvudet. Då sitter dem där, tålmodigt och lyssnar. Jag beklagar mig, ältar, saknar och tycker synd om mig själv. Och det är okej. För dem är där ändå. Genom allt. Både det onda och det goda. När jag är full och hysterisk, när jag har kärleksproblem, när jag fuckar upp saker och när jag behöver stöd. Eller när jag bara behöver en hand att hålla i. Eller en axel att luta mig emot. Då finns dem där. Alltid. Mina vänner.

Jag älskar er.