I wish you never looked at me that way.


Igår var det ett år sen jag träffade han som vände upp och ner på hela min värld. Han som jag delat kyssar, tårar, glädje och bråk med. Han som gjorde mig så barnsligt jävla lycklig. Och som samtidigt sårade mig så fruktansvärt. Aldrig har någon fått mig att känna så mycket.

På både gott och ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0