thepainandthepleasure

Det är söndag och det har varit en väldigt konstig helg. I lördags gick jag och Sinika hem genom Sumpan strax efter sex på morgonen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag kom hem, tog en cigg och däckade efter det. Igår sov jag mest hela dagen innan vi drog till vår nyfunna killkompis och hans lägenhet. Där var det drinkar, skratt och konstig musik. Efter det vinglade vi vidare genom stan och det var länge sedan jag kom hem så jävla drägg.

Jag har också hunnit med en del deeptalk de senaste två dagarna. Och jag har ännu en gång insett att jag alltid vill ha det jag inte kan få. Jag vill inte ha det som finns där framför näsan på mig. Aldrig. Jag vill ha det där svåra. Det där mystiska. Det där som jag måste kämpa för. Det är det som är så jävla spännande. Att man aldrig vet vad som kan hända. Allt kan hända. Men det är samtidigt väldigt, väldigt frustrerande. För jag blir aldrig nöjd.