I don't wanna dream about, all the things that never were.

Ikväll blev jag utbjuden på spansk resturang av min kära papi. Det var verkligen skitgott. Och jag kände att jag behövde det. Här hemma kvävs jag nästan hjäl av all ångest över skolan. Och mina egna idiotiska tankar, som jag aldrig blir av med. Dem är som en jävla virus. Det är fucking jävla omöjligt att bli av med dem. Dem sitter där och hånler. Och gapskrattar åt mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0