Just the way you are.

Ibland känner jag, trots att jag inte vill, hur mycket jag saknar att tycka om någon. Att tycka om någon så himla mycket. Att bli pirrig i magen, att känna känslan av hur knäna viker sig. Att bli nervös bara av att vara i en persons närhet. Att vänta på ett sms eller ett telefonsamtal, och nästan dö av lycka när det äntligen kommer. Att längta efter någon. Att vara nöjd med att bara ligga i en varm famn i ett pojkrum. Att möta någons blick. Att hålla någon i handen. Att vara lycklig för så lite. Men samtidigt, så himla mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0