You take it to new extremes.

Jag förstår inte att jag aldrig lär mig. Åt, som vanligt, inget innan jobbet och var självklart
en sekund från att svimma. Igen. Det är rätt jobbigt när man dessutom står i en kassa med
typ tio meter kö. Nu har jag i alla fall ätit. Är dock fortfarande på ett förjävligt humör.


Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0