Long ago, far away, but it never disappears.

Jag vet inte vad det är med mig. Ibland känner jag bara för att byta ut min hjärna. Tror tyvärr inte att det går. Något fint med idag var i alla fall att pappa kläckte nyheten att vi kanske åker till England i december. Till Birmingham. I mellandagarna. Snälla, jag vill så jävla mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0