Show me the fire I know you have inside you.


Jag tittade idag på lite gamla bilder. Eller, gamla och gamla. Dom var från november. Och för första gången så kändes det så jävla långt borta. Det kändes helt plötsligt som att det var så länge sen. Och det var det kanske. Och jag insåg, att med tiden så försvinner saker och personer. Men det är okej. För till slut gör det inte lika ont längre. Jag känner det nu.

Och fyfan va bra det känns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0