Och jag minns varför jag föll för dig, varför jag alltid föll för dig.

Jag vågar inte titta på honom. Så istället stirrrar jag in i väggen. För vad som händer om jag möter hans blick, vet jag inte. "Grattis i efterskott". Jag ler för mig själv när han säger det. Att han kom ihåg. "Tack" säger jag. Och fortsätter att stirra in i väggen. "Kommer du ihåg när jag fyller år då?" Nu kan jag inte låta bli att titta på honom. Drar lite på munnen. Lite förolämpat. Självklart kommer jag ihåg det. Jag kastar ur mig ett datum och en månad, men kommer sen på att jag sagt fel med tio dagar.

Så jag ångrar mig. Han ler. Han ler så som han alltid gjort. Sådär att jag får ont i hjärtat.
"Du kom ihåg..." säger han och drar in mig i sin famn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0