Everybody but me.

Jag är hemma. Och jag lever. Grejen är den att det varit så stressigt att jag varken haft tid eller lust till att skriva. Berlin var awesome, som väntat. Man kan ju för fan köpa cigg och sprit utan leg i det där landet! God bless Germany.

Vad har annars hänt? Jo, gårdagen gick ut på att vi först satt och sjöng singstar. Det räckte med ett glas vin för att jag skulle känna mig som queen of the universe. Vi åkte till en fest på andra sidan stan som vi inte blev insläppta på. Istället för att sitta och sura så konverserade vi med ett gäng trevliga pojkar som var utklädda till transor kvällen till ära. Varför dem var det förstod jag aldrig. Well, jag skrattade som en galning så det spelade faktiskt ingen roll.

Och ikväll är det party. En riktig sådan. Jag kör på kjol och mina killer heals. Visst, jag kommer antagligen gå gråtandes hem eftersom det är inte är någon barnlek att dansa runt i 10 cm klackar. Men vafan, ni vet ju vad dem säger. Vill man vara fin så för man för i helvete lida pin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0